Bild: Pinterest.
Jag har blivit tillfrågad att vara "inspiratör" vid ett tillfälle på ett gymnasium i höst. När frågan kom löd rösten i mitt huvud: nej, nej, nej, NEJ, kommer inte på frågan, du utsätter dig inte för det här, svaret är NEJ. Samtidigt hör jag mig själv säga: Ja, vad kul, absolut! Rösten i huvudet igen: Pucko! (Okej, jag vet att man ska tänka snälla tankar om sig själv i huvudet, men ibland blir man bra trött på sig själv).
Jag är en tänkare och en grubblare av stora mått. Jag funderar över saker, vrider och vänder. Så är det det där om att vara rädd för precis allt men att göra det ändå. Jag blir hopplöst galen på mig själv! Men samtidigt, det är den där förbaskade rädslan som är kicken i kråksången!
Nu till dagens grubblerier, om du gick på gymnasiet, eller om du går på gymnasiet, vad skulle du vilja att någon kom och berättade om då? På vilket sätt? Vad inspirerar dig? Vad skulle du vilja få ut utav en "inspiratör"?
